Home / Multilingual / Svenska / Från Frankrike till Europa, äntligen social strejk

Från Frankrike till Europa, äntligen social strejk

Le Havre TSS red finalUpprop inför transnationellt socialt strejkmöte, Paris 21-23 oktober

Vad som pågår i Frankrike går långt bortom de franska gränserna. Medan den föreslagna arbetsreformen helt klart bekräftar att prekarisering är ett europeiskt problem, har kampen mot ”Loi travail and its world” visat på vad vi strävar efter och önskar uppnå: en massiv social strejk. Det är mer akut än någonsin att ställa frågan hur denna kamp kan tas vidare till en transnationell nivå. Detta steg är oundvikligt och nödvändigt.

Lagen ”Loi travail” är bara ett fragment av ett större projekt som syftar till att överallt omkring beröva miljontals människor möjligheten att vägra ett nu och en framtid bestående av exploatering. Det grekiska åtstramningspaketet, Jobs Act i Italien, Hartz IV i Tyskland, Loi Peeters lagarna i Belgien är bara några exempel som alla rör sig i samma riktning; lönesänkningar och nedskärningar i välfärden, finansialiseringen av pensionsförmåner, producerandet av en migrerad arbetskraft som för att få uppehållstillstånd tvingas arbeta under alla tänkbara omständigheter och till vilket pris som helst, för att betala av ”skulden” för länders välkomstpolitik. Det är också ett skapande av en ständigt tillgänglig arbetskraft under arbetsgivarnas nåd, som staten nu gett despotisk makt. Till och med beslutet att England lämnar EU kommer att påverka arbetare både i England och runtomkring Europa. Nationell politik är helt enkelt inte nationell längre. Den ökade rörligheten av arbetskraften och den transnationella organiseringen av produktionen gör att varje stad, land och arbetsplats präglas av en transnationell dynamik. Prekarisering berör alla generationer och sektorer, det är ett allmäntillstånd som närs av de skillnader och hierarkier som korsar och producerar gränser.

Nej till konvergensen av europeiska arbetslagar, nej till illusionen att åternationaliseringen av politiska initiativ och antimigrationslagar är lösningen, nej till kapitalism och nyliberalism; vi behöver bygga en transnationell konvergens av kamper. Den massiva sociala strejken som pågår i Frankrike visar vägen. Strejker i produktions- och servicesektorer har länkats samman med en massiv mobilisering i städerna, som också involverar de prekära arbetare som inte är representerade av facken. Detta har gjort det möjligt att avbryta både värdeproduktion och förverkligandet av vinst. Experiment som går i denna riktning i Europa har under de senaste åren – migrantstrejker, strejker i logistiksektorn, i vården och längs med produktionskedjorna – tagits till en ofantligt större dimension i Frankrike. Solidaritetslogiken och uppdelningen mellan kamperna innanför och utanför arbetsplatserna har överkommits genom ett gemensamt politiskt mål. Grunden för mer demokrati, för rättvisa och sociala rättigheter, för motverkandet av polisrepression och arbetsgivarnas lönedespotism, går att finna i en gemensam konvergenspunkt som på samma gång är en politisk prioritet. Nu är det dags att ta denna rörelse till ännu högre nivå, samtidigt som vi är medvetna om att kampen mot prekariseringen inte kan stanna vid motståndet mot nationella lagar.

Med utgångspunkt i revoltbudskapet, som från Frankrike når Europas alla hörn, och efter ett första möte i Paris, bjuder den transnationella strejkplattformen in arbetare, aktivister, fackföreningar och europeiska nätverk att samlas igen i Paris mellan den 21-23 oktober för att diskutera hur den sociala strejken i Frankrike kan bana väg för ett transnationellt arbetaruppror mot prekarisering. Vi måste upprätta ett gemensamt utrymme för konvergens och organisering där prekära, migranter och industriarbetare kan känna igen sig, där olika tillstånd av prekaritet kan bemötas och konfronteras, där vi kan bygga en gemensam diskurs och ställa krav som kan bli en gemensam referens för de miljoner människor som dagligen och i ökande takt vägrar exploatering och otrygghet i och utanför Europa. För att ta tillvara på det transnationella potential av den nuvarande mobiliseringen måste vi ta Europa till Frankrike, så att Frankrike i sin tur kan tas till Europa, genom en transnationell strejk- och aktionsdag. Låt oss ta ännu ett steg framåt i denna riktning, för arbetarorganisering i och bortom Europa.